Det blev nästan en veckas bloggpaus. Jag kände mig inte riktigt manad att blogga. Tyvärr har en familjemedlem lämnat oss och hon är otroligt saknad! Så efter några dagars djupandning är jag tillbaka igen. Det var en sådan händelse som får mig att tänka om, prioritera om, känna uppskattning för sådant som tas för givet. Det ger ett nytt perspektiv helt enkelt. Och hur ytligt det än må vara så ska jag blogga vidare nu, med hjärtans lust! För det är ju det här som ska sparas och minnas, vardagen, de små sakerna som förgyller dagarna som går.
Så ja, jag är glad att jag sitter ensam vid ett bord på LiU i väntan på bussen och tittar ut på hur träden böjer sig i stormvindarna. Jag är glad att jag kan få åka buss nästan hela vägen hem, jag är glad att jag har en varm bil utan AC att svettas i när jag väl är framme i Kisa. Och så är jag väldans glad över att jag slipper laga middag ikväll, då vi istället blir bjudna på mat hos P:s föräldrar. Jag har det fruktansvärt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar